Tokfian

Ja att vara i Stockholm under några dager är alltid lika spännande och underhållande, men efteråt är det inte lika kul. Jag känner mig som jag blivit överkörd av en sån där maskin som används när man asfalterar nya vägar. Ja förutom att man är pank då... Jag har åkt tåg, gosat med en nyfödd bebis, stått på Allsång på Skansen i flera timmar, åkt ut i skärgården, fikat och shoppat åtskilliga timmar på stan. Inte lyft något som kan ha pajat ryggen denna gång alltså. Men på tok för lite vila och sittande. Jag visste det, men bet ihop och hoppades att det skulle gå vägen. Min önskan uppfylldes inte.

 

Imorse när jag vaknade så var liksom bäckenet och kroppen roterad och det gjorde "himmelskt ont" och det var även tungt att andas. Jag hade planerat en tur till gymmet, men fick istället för 4:e gången på kort tid söka upp Capio HC och sjukgymnasten där som vet vad som då behöver göras. 8-12 minuter tar det från att han har scannat av hur rörligheten (snarare stelheten) är och var jag har låsningar. Idag var han schysst att ta in mig innan han skulle gå på lunch (fast jag satt och köade för att komma in som andra person efter lunchen) för att han vet vad felet är och att det går fort att behandla mig. "För att jag inte skulle behöva sitta och vänta" en timme tills efter hans lunch. Så himla gulligt! Tror han gillar mig, haha. Nämen vi har verkligen funnit varandra under de korta tillfällen vi setts och vi liksom bara har trevligt ihop trots att jag ofta är ledsen/arg och har ont när jag kommer. Jag är så tacksam för att han och hans kollega har akutdrop-in tider varje dag. Sören & Sören. För vem fanken vet när det ska till och låsa sig någonstans?! Och jag är noga att tala om hur mycket deras "lilla" hjälp betyder för mig. Jag är så innerligt tacksam!

 

Han som många andra som jag träffar blir chockade att jag gång på gång drabbas av detta, trots att jag ser så pigg och tränad ut. Och ja efter snart 15 år så är jag själv fortfarande chockad också för den delen. Rörligheten är skit och allt gör bara ont. Jag visade honom idag när jag låg på britsen på rygg att jag varken kan sätta mig upp från det läget och inte heller lyfta upp benen. När jag t ex ska sätta mig upp i sängen på morgonen så lägger jag mig lite på sidan och hjälper till med armarna för att komma upp. Någon muskel som ska fixa detta finns liksom inte på mig. Bålen är kaputt helt enkelt. Fast jag tränar den så mycket! Klart jag funderar över varför. Jätteofta. Funkar inte de musklerna så får man såna här låsningar i ryggen helt enkelt.

 

Det här var alltså 4:e manupulationen inom loppet av drygt 2 veckor. Och på min semester dessutom... Två första gångerna var det nacken, revbenen och hela bröstryggen som var låst och de sista två gångerna nu så var det hela bröstryggen och även ländryggen. Det kan inte vara bra att knäcka någons rygg så ofta. Jag kan känna mig trött, öm och blåslagen upp till tre dagar efter en sådan behandling. Vissa gånger känns det bättre, men efter idag så har jag hemskt ont. Blir till att ha korsett i några dagar nu så att ryggen inte blir frestad att balla ur igen. 

 

Jag skulle ha gått och sett Måns i Furuvik ikväll, men det var bara att lägga ner det. Jag har tagit värktabletter och muskelavslappnande och fått ligga i sängen i stort sett hela dagen. Det knastrar när jag vrider på nacken och ryggen känns det som någon har sparkat på. Jaja vad är en bal på slottet.... Det hade kännts ännu värre om det hade varit en solig och skön fredagkväll, men det är det ju verkligen inte. 

 

Jag får ofta höra att jag gör så mycket roliga saker och att mina foton ser så härliga och spännande ut. Ja, fast foton berättar ju inte allt. Det här är det som de inte berättar. Det här är mitt handikapp som inte syns och som jag hatar så mycket! Jag är trött på att ha ont, jag är trött på alla mediciner och jag är trött på att straffas när jag har haft roligt! 

Jag brukar kunna må så mycket bättre under sommarhalvåret, men då de svenska somrarna har fått fnatt de sista åren så får jag inte ens må bra då. De få sommarmånaderna vi har kan jag väl få högtryck och värme och få må bra?! I helgen ska det bli ok väder och jag har längtat hela våren och sommaren på att åka och tälta och det tänker jag göra imorgon. Och denna förbaskade kropp ska minsann följa med mig imorgon. Och den ska bete sig också och inte hålla på att jävlas med mig!