Första gympasset sedan steloperationen!

10 månader sedan operationen och två år sedan jag tränade nu. Jag fick ju träningsförbud året innan operationen för att kroppen var så nerkörd i botten, musklerna krampade konstant och jag darrade så mycket, så tränade typ bara 10 lätta pass under hela det året. Och innan detta så var träning mitt stora intresse och jag styrketränade 3-timmars pass 3 dagar i veckan och gick även på spinning en hel del. Men i förra veckan så kände jag plötsligt att nu är jag redo att prova gymmet igen! 
 
Jag bestämde mig även för att söka mig tillbaka till Friskis gym där jag ju själv jobbat i hela 7 år (sade upp mig för ca 6 år sedan) och även varit gyminstruktör. Från att ha varit bland de starkaste tjejerna till att bli bland de svagaste, men jag vet ju varför och det är ju inte för att jag har legat på latsidan direkt och då känns det ändå ok på något vis. Jag menar jag lever ju! 
 
Två av mina gamla kollegor kom och hälsade mig välkommen tillbaka och bara det gav mig lite energi och hopp faktiskt. Jag har ju inte satt min fot på Friskis på två år, så det såg lite annorlunda ut nu och nya löpband etc. Jag vet att jag måste ta det väldigt försiktigt och denna gång så kan jag verkligen inte fuska och försöka göra mer. Skönt på något vis, då jag oftast inte har några egna spärrar och gränser.
 
Jag var där i 1 1/2 timme och gick på löpbandet med lite lutning i 35 minuter (mycket saktare än jag brukade) och testade även crosstrainern i 15 minuter och här märktes det skilland på en gång. Senast och innan operationen så fick jag snabbt mjölksyra och kramp och mina ben domnade bort och idag så kände jag inte något av detta! För nu är ju inga nerver i kläm längre och allt kan flöda fritt. Häftigt! 
 
Detta var även första gången på två år som jag svettades av ansträngning och inte av bara av värme. Härlig känsla även där! Sen tränade jag framsida lår, baksida lår, insida lår och utsida lår. Sen rodd och den var läskigast då den verkligen drar i musklerna som har skurits sönder så groteskt mycket under operationen. Jag sänkte från tidigare 55 kilo till 20 kilo och då funkade det, men oj vad jag fick ta det försiktigt här och verkligen känna efter så att det inte drog eller gjorde för ont. Sen lite lätt axellyft med hantlar, där vänsteraxeln inte riktigt kommer upp. Sänkte från 8 kilo ner till endast 2 kilo här. Jag har aldrig hållit i så lätta hantlar tidigare, haha. Avslutade med att träna rotatorkuffen, biceps och triceps i en dragapparat där jag kunde stå bra. Hälften av belastningen mot tidigare här, men det kändes riktigt bra faktiskt så här kan jag nog öka senare. 
 
Jag valde att träna en tid då jag vet att det inte är så mycket folk och jag brukar numera tycka att det är jobbigt att vara bland främmande människor och trodde att fallet skulle bli så nu också. Men även detta fixade jag, för jag känner mig fortfarande hemma i denna lokal och miljö och försökte bara att fokusera på mig själv och strunta i om någon tyckte jag såg konstig ut. Jag såg några som jag "tränat med" tidigare, men inga som jag brukade prata med så jag brydde mig inte om dem. 
 
Jag är så fascinerad att jag faktiskt kan göra allt detta med 18 skruvar i 9 av mina kotor. Helt galet häftigt ju! Jag fick inte heller så mycket mer ont, men blev mer spänd på halsmusklerna och det blir jag ju dagligen av att bara göra lite lätta hushållssysslor typ. Efter detta lilla pass så känner jag mig faktiskt stolt att ha tagit detta stora steg och känner att det här kommer jag att fixa! Jag ska banne mig komma i form igen, trots denna stora förändring och udda utgångsläge. Jag antar denna utmaning och det ska bli så spännande att se hur långt jag kommer att kunna gå. Nu ska jag köra detta 2 gånger i veckan och de andra dagarna göra mina hemövningar. Heja mig!
 
Jag hade förberett min sambo på att jag skulle kunna bli på dåligt humör och känna mig värdelös efter passet, men faktiskt så slipper han det. Idag i varje fall, haha.