Tokfian

För att ens kunna sätta in tandställning (räls) i över och underkäke så måste jag börja med att dra ut hela 8 tänder för att de skulle kunna komma åt. Jag drog 2 tänder i veckan i 4 veckor. Några fick jag operera ut, andra gick lätt och någon blev infekterad. Tur man inte är tandläkarrädd! Sen sattes rälsen in och där satt den i 1 ½ år innan tänderna var tillräckligt flyttade så att operationen kunde göras. Det görs en sån här överkäksoperation varje torsdag här på käkkirurgen på Gävle sjukhus. Innan operationen var jag såklart många, många, jättemånga gånger till tandläkaren och jag fick även träffa kirurgteamet flera gånger. Jag kallades för ”instruktören/hon med tandställningen” på F&S. Tur att man redan hade karl och barn liksom… Att äta hamburgare var det inte tal om heller, allt fastnade liksom i rälsen. 

Det blev torsdag (i slutet av mars 2006) och jag var konstigt nog inte så nervös. Jag hade längtat så mycket så jag tänkte inte bry mig om allt annat jobbigt runtomkring. Operationen tog 2 timmar och det var intressant att läsa min journal efteråt hur operationen hade gått till. De sprättar upp hela överläppen på insidan ovanför tandraden och lyfter sedan upp huden (även från näsan)och sågar rakt över hela käken/ansiktet. Man tog bort 6 mm på överkäkens höjd (mer kunde man inte ta pga att bihålorna kommer sen). Man använde borrar, sågar och mejslar och det är visst ett fasligt ljud under dessa typer av operationer. Utdrag från journalen: ”Benväggar tas ner och avjämnas med resektionstång och rundborr enligt planering”. Skönt att jag sov gott.

Jag kommer ihåg när jag vaknade till en kort stund just efter operationen och jag har ett vagt minne av att det står sköterskor över mig och håller på med något vitt. Jag fick senare höra att de hade fått bytt lakan mm för att jag hade hostat så fort jag vaknat och då hade det stänkt blod överallt (inklusive sköterskorna) för att bihålorna fyllts med en massa blod under operationen och det trots att de visst tömt dem på blod ett antal gånger.

Jag låg kvar tre dagar på sjukhuset. Var toksvullen och blödde näsblod mest hela tiden, men för att just ha gått igenom en sån tuff operation så såg jag inte jättehemsk ut och hade inte superduperont. Läpparna var svullna så jag kunde inte ens dricka från ett sugrör och jag fick hela tiden kylomslag som de knöt runt käken. Jag kommer ihåg en tant som kom in till mig under första natten då jag antagligen ringde efter mer morfin, hon kom in och sa –”Öh har du ont???”. Jaaaaaa någon har just sågat över hela mitt ansikte hade jag lust att svara. Jag vet sen tidigare att jag brukar må illa av morfin och därför fick jag denna gång medicin för att motverka illamåendet. Lik förbaskat så började jag hulka och det var ingen höjdare med en mun som knappt gick att röra. Då tyckte jag synd om mig själv.

Jag kommer ihåg att barnen glodde på mig när de hälsade på mig och jag blev skjutsad lite hit och dit i rullstol. Jag var precis nyseparerad också, så allt kändes lite konstigt.  Bettet skulle sen justeras under läkningen och då satte man igen käken helt med gummisnoddar och det var inte så kul faktiskt. Jag kom hem och efter bara tre dagar till så följde jag med en kompis till Ikea. Tror inte många hade gått ut om de såg ut som jag gjorde då, men jag sket i det. 

Det var bara flytande föda i en vecka, men sen skulle käkarna börja tränas med att tugga tuggummi och äta mat. Jag trodde läkaren skämtade! Det var inte lätt vill jag lova. Jag försökte få in en sked med potatismos i munnen, men fick inte ens upp den så mycket utan det mesta av moset rann över skeden istället. Barnen glodde på mig… Jag fick inte/kunde inte borsta tänderna på 10 dagar utan fick bara skölja munnen med något äckligt bakteriedödande medel och det kändes inget vidare fräscht. Och jag blödde näsblod i hela fem dagar. Jag var sjukskriven i 4 veckor och efter 6 månader fick jag äntligen ta bort tandställningen. Det var nog en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Jag var så mallig! Egentligen skulle de först även ha opererat underkäken också för att få bästa resultatet, men de vågade inte det för att man kan förstöra en stor nerv som man har där och då kan mungipan hänga sen i värsta fall. Jag blev nöjd av resultatet, men tyckte att de även skulle ha gjort underkäken.

Många tyckte att hela mitt ansikte hade förändrats av operationen och människor jag inte sett på länge kände knappt igen mig. Konstigt men faktiskt sant. Jag har fortfarande lite svårt att stänga munnen helt utan att det liksom stramar och mungiporna hänger lite då det blev lite mer skinn i ansiktet då man tog bort ben, men klart att operationen blev bra.  Jag har flera gånger tänkt på vad en sån här operation hade kostat i typ USA?! Här har vi ju högkostnadskort även på tandvård och jag behövde endast betala några tusenlappar för 2 års tandjustering. Inte illa. Det jag kommer ihåg mest är att när jag några veckor efter operationen snöt mig så fladdrade huden på näsan för att den hade fortfarande inte hade lagt sig tillrätta riktigt. Skumt.

Jag har numera fyra titanplattor och jag kan fortfarande än idag, 9 år senare, känna ömhet när jag trycker på kindbenen. Men säkerhetskontroller tar jag mig igenom galant. Jag tycker att det var en skitspännande operation och den gjorde mitt liv så mycket bättre faktiskt. Och så skönt att slippa frysa om gaddarna. Tack och bock! Bilden nedan är hur jag såg ut innan käkoperationen.