Min första egna fotoutställning!
Så länge som jag har längtat efter att få ha en egen utställning och få visa mina foton. Men jag har inte orkat, inte mått tillräckligt bra, inte vetat om jag är tillräckligt bra och inte heller haft något ställe att ha den på. Men sen nu i sommar så ramlade jag över en chans och jag tog den direkt. Det kändes plötsligt väldigt rätt i tiden och i mitt liv. Och stället kändes klockrent för mina foton och min stil. Som tur var så var jag smart och såg till att jag hade många veckor på att förbereda mig då jag behöver göra lite varje dag och dela upp för att inte bli för dålig. Men såklart jag fick ryggskott en kväll när jag satt på golvet och ramade in tavlor på löpande band, men annars har det flytit på bra.
Tre gånger har jag åkt till Ikea och fyllt bilen med ramar i alla möjliga storlekar och jag tror att jag till slut fick ihop runt 100 tavlor till min utställning. Jag går alltid all in när jag gör något, haha! Jag tänkte att det ska finna något motiv för alla liksom och ju fler desto bättre. Det svåraste har varit att välja ut motiv och även välja ut de få som jag gjorde större tavlor av i 50x70 cm. Det blev mycket blommor och natur för att passa in i lokalen, men även gamla rostiga detaljer på cyklar för det tycker jag också är charmigt. Jag tänkte även att jag ville visa min bredd i mitt fotograferande och det har jag hört att jag har lyckats med.
Den 14 augusti hjälpte min sambo mig med alla tavlor till handelsträdgården Gröna Kullen (ligger vid Ica Strömsbro och golfbanan i Gävle) och när vi var klara så kände jag mig så nöjd och så stolt! Det var en sån mäktig känsla att vara omringad av mina egna foton som alla är en liten del av mig och som jag älskar så mycket. Och äntligen hade jag uppfyllt ännu en av mina drömmar. Jag kände bara ren glädje och det har jag gjort hela tiden. Jag får ha mina verk i ett rum i deras lokal i en månads tid fram till den 17 september. Ägaren och personalen är verkligen så himla trevliga och hjälpsamma och de har även så mycket mer fint där än växter som lampor, vaser, brickor, bord och allt är i del stil som jag gillar.
Jag åker dit när någon hör av sig och vill att jag kommer dit och visar runt personligen och jag åker även dit ibland för att kolla till, läsa i gästboken och titta vilka tavlor det är som jag har sålt. För ja jag får till och med sälja mina verk där och man swishar mig och tar med sig tavlan på en gång och ja det plingar på min swish lite då och då. Under första dygnet sålde jag hela fyra tavlor och en frukostbricka med mitt motiv på. En galet rolig upplevelse och av en person som jag inte har en aning om vem det är. Han köpte två av mina absoluyta favoriter och då jag ville att andra skulle kunna se dem resten av månaden, så tryckte jag upp två likadana och åkte dit med dagen efter. Några dagar senare kom jag på fler foton som jag skulle vilja visa upp, så då gjorde jag 35 till tavlor som jag åkte dit med. Jag måste bromsa mig sen, för jag skulle kunna fortsätta så där i evigheter.
Jag sa till sambon hemma att jag plötsligt inte visste om jag ville sälja mina tavlor, för då blir det ju liksom tomt efter dem och jag har ju valt ut alla med sån omsorg. Men såklart jag vill sälja dem och har ju heller inte plats att komma hem med 100 tavlor sen... Så många som varit där och tittat och jag är så lycklig och tacksam för den responsen. Jag har haft vänner från Uppsala och Eskilstuna som kommit till mig i Gävle för att titta på utställningen och sen många grannar, gamla kollegor, familjen mfl mfl.
Att ha en gästbok vid mina visitkort och berättelsen om vem jag är var ett smart drag av mig. Så kul att läsa vem som varit där när jag inte varit där, vad folk tycker om mina foton, vem som köpt något och sen att kunna ha som minne från min första utställning. Och jag känner att detta absolut inte är min sista utställning, utan när denna är över så ska jag ta mina resterande tavlor i bilen och åka runt till liknande ställen och fråga efter intresse. Jag siktar högt för det här är något jag är väldigt trygg i, jag känner att jag är duktig på det och det ger mig en sådan otrolig glädje. Glädje att kunna glädja andra med mina foton. Så enkelt liksom.
