Me&I till Grekland
Jag började resa lite själv innan min steloperation och nu snart 2 år sedan den, så vill jag prova och se om jag klarar av att resa själv nu också. Min "assist" (sambo) skulle till USA för att hälsa på kompisar och då tänkte att då var det ju perfekt för mig att åka till Grekland så här i slutet av september då det börjar bli kallare hemma.
Jag lade ner mycket jobb på att kolla efter en passande resa, där allt skulle kännas perfekt. Till slut valde jag ett litet hotell med bara 24 rum i den lilla fiskebyn Sivota på det grekiska fastlandet och 3 mil från staden Parga. Hotellet ligger alldeles vid vattnet och det är ingen vanlig strand utan ett häftigt litet klippbad och några solstolar på en altan som de byggt bland klipporna. Och såklart poolområdet är viktigt och det var en infinitypool med en helt magisk utsikt över havet, bergen och ön Korfu.
Jag körde själv till Arlanda och parkerade där mitt i natten. Jag visade mina resepapper för flygvärdinnan om hur jag ska intuberas om det händer mig något, då man inte längre kan böja bak huvudet på mig och även en röntgenbild på hur mycket skrot som jag har i huvudet så att de förstår. I vanliga fall har ju min sambo koll, men nu reste jag ju själv så blir lite annat. De kopierade papperen och tackade så mycket för att jag informerat dem och sen såg jag att de hade full koll på mig under hela flygresan. Efter bara 3 timmar så var vi framme. Perfekt!
Men sen 1 1/2 timmes transfer till Sivota från flygplatsen och den var lite jobbig och jag var en av de sista att släppas av. Mottagandet på hotellet var bra och jag fick ett rum längst upp i ett hus, med bara en smal trappa upp och då frågade jag svensken våningen under mig om han kunde hjälpa mig med min väska. Så där ja, nu var jag på plats och allting hade gått så bra och klockan var ännu bara 13.
Alltså min terass var fantastisk och vilken utsikt jag hade från den! Jag kände på en gång att det här skulle bli en bra vecka för stället verkade precis så bra som jag hoppats. Jag gick ner till poolen och där vid baren så träffade där en svensk nypensionerad läkare från Malmö och han undrade såklart ganska snart vad som hänt med mig. Han hade varit en vecka där och skulle åka hem denna dag och jag passade på att fråga lite saker om området och utflykter. Han sa att de var så nöjda med hotellet och att jag säkert skulle få en fin vecka. Tjejen i baren presenterade sig och såg också min nacke och sa att det var bara att säga till om jag behövde någon hjälp under veckan. Allt kändes verkligen toppen!
Redan nästa dag hade jag bokat in mig på en utflykt. Inte optimalt, men det var den enda som passade mig och den gick bara denna dag. Det var en heldag och vi åkte först båt på den gröna floden Acheron som nämns i den grekiska mytologin, fick lite tid i den byn och jag hängde lite på en strand. Sen vidare och lunch med en otroligt vacker utsikt precis vid Acheron Springs där flottar med upprymda människor gled förbi. Sen var det dags att vada uppför floden i flodfåran mellan bergen och det var häftigt. Riktigt höga bergsväggar på vissa ställen och det här fantastiskt klara och gröna vattnet. Jag är ingen som egentligen gillar såna här stora gruppresor, men det löser jag genom att ströva iväg själv och bort från grupperna. Jag fotade en hel del här om jag säger så. Det blev en lyckad dag, men lite jobbigt för mig att vara själv då jag måste hålla koll på allt själv och bära allt själv. Och jag fick såklart även här en del frågor om mina ärr och min stelhet. Jag känner hur folk tittar på mig hela tiden och det är lite jobbigt faktiskt.
Under resten av veckan så såg dagarna ganska lika ut. Jag gick upp vid 8 för att hinna äta frukost innan alla andra, för att få så lugnt och slippa alla blickar så mycket som möjligt. Här var det inga paxade solstolar någonstans, så himla skönt, och det fanns alltid något ledigt om det var så att jag tog en promenad innan. Jag varvade att ligga vid poolen eller vid havet. Vattnet i havet var fortfarande härligt ljummet och det var så klart att det glittrade och även en del nyfikna fiskar. Jag märkte nu att jag faktiskt orkar och kan simma bättre än jag kunde i somras, vilket antagligen betyder att jag har läkt ännu lite till.
Jag åt lunch på hotellet varje dag och maten var så god jämt, portionerna stora och servicen toppen. Alltid ett glas iskallt vitt vin till maten och jag njöt av lugnet och värmen. Jag hade även tur med vädret och på en vecka hade jag bara dåligt väder i 1 1/2 dag. Vissa dagar låg jag sist kvar vid poolen till kl 19 och drack någon drink och bara njöt. Jag lyssnade på ljudböcker eller musik. Ibland beställde jag med en drink upp till mitt rum när jag gick upp. Det bästa på dagen var de tidiga mornarna eller eftermiddagarna vid poolen och sen uppe på min terass såklart. Jag hade 10 minuters promenad ner till hamnen där restaurangerna låg, så dit gick jag varje kväll och åt. Även här var det ganska lugnt, bra service och så bra mat. Även ganska bra priser, då detta inte är något typisk stort turistställe. Här nere var det även fantastiska solnedgångar. Ibland njöt jag av dem på mitt hotell och ibland var jag nere i hamnen precis till den.
Det som kan vara lite jobbigt med att resa själv är kvällarna och att sitta och äta själv och inte ha någon att prata med. Så det blev tidiga kvällar för mig, men det var bara skönt. Två dagar gick jag 10 min till grannhotellets strand som var liten och med alldeles grönt vatten. Även här ganska lagom med folk och lugnt. Här kunde man beställa mat och dryck ända ner till solstolen vid vattnet och det gillar jag. Det ska vara enkelt när man är på semester, haha. Hotellet lånade även ut kajaker, så två gånger paddlade jag en liten tur till stranden Bella Vraka som ligger utanför på en liten ö och som man annars måste vada ut till. Sån frihetskänsla att ha detta härligt klara vatten under sig.
Men jag fick mycket tid med mig själv och då kommer även många tankar och funderingar som är svåra att stoppa. Så jag har även varit ledsen och grubblat en hel del på allt som jag varit med om under de senaste åren. Men man växer även av att resa själv och bara ha sig själv att umgås med i en hel vecka, på något konstigt vis.
Jag är så stolt att jag även fixade detta själv och nu vet jag ju att jag faktiskt kan resa själv. Jag var glad att jag vågade åka till ett lite mindre turistställe och även testat att bo på fastlandet denna gång och inte alltid på en av alla öar. Och hotellet Costa Smeralda har varit helt perfekt på alla vis och jag rekommenderar det starkt!
Men på den lilla flygplatsen på väg hem så trodde jag ett tag att jag inte skulle få gå på planet... Jag borde verkligen ha vetat bättre och jag kände att det nog var fel, men då var det redan för sent tyvärr. Jag fick säkerhetspersonalen att öva lite "skarpt läge" så att säga. Det var bara en säkerhetskontroll och när jag stod i kön där så såg jag deras annorlunda, färggranna, runda och söta baljor som man skulle lägga sina värdesaker i och utan att jag knappt hann reagera så hade jag knäppt kort på dem. Ojoj inte så smart för när jag kom fram så frågade de om jag tagit kort på dem och varför. Jag hörde hur dumt mitt svar lät "because I think your buckets are so colorful and cute". Men det var ju sant. De tittade på fotona och någon bit av en personal hade kommit med på ett hörn. Jag fick stå och radera dem inför hela kön. Sen frågade de om min nackkrage, tittade noga på mitt pass och undrade varför jag reste själv. De var tre stycken som verkligen spände ögonen i mig. Jag var skitnervös, men höll mig faktiskt lugn konstigt nog. I såna här lägen är det bra att vara stelopererad så jag slapp se hur alla i kön glodde på mig. Sen letade de igenom hela min handväska och undrade vad min "spaceiga" bilnyckel var för något. Ojoj. Till slut fick jag gå igenom och jag mumlade I´m sorry... Jag lovar att jag lärde mig en läxa. Ja så här kan det gå när Tokfian reser själv och inte har med sig sin privata guide och "assistent", hihi.
