Tokfian

Jag och mina upptåg och idéer. De liksom bara kommer till mig. På gott och på ont. Denna gång dök en tanke upp att jag ville åka utomlands och denna gång inte bara 1-2 veckor som förut, utan för en längre tid. En längre tid för att verkligen hinna utforska allt, hinna komma ner i varv ordentligt, hinna få värken att minska rejält och slippa att redan tredje dagen känna stressen att det snart är dags att åka hemåt igen.

Jag bestämde mig för att åka till Thailand i en månad. Jag är en av få som ännu inte har varit i Thailand förut, vilket gör det ännu mer spännande. Och mest spännande är att jag ska åka dit själv. Jag vill faktiskt det, eller nja känner att det är det bästa för mig själv nu i varje fall. Jag vill slippa behöva vara trevlig när jag inte orkar det. Jag vill slippa anpassa mig. Jag vill bara koppla bort allt och vara ifred helt enkelt. Jag fick idéen innan jul och några dagar efter nyår så var resan bokad. Sån är jag. Oftast när jag får en idé så ser jag till att slutföra och sätta den i verk.

Egentligen var jag inte intresserad att åka till Thailand då det är dit de flesta reser, men vågat nog att resa själv så långt så då tog jag det säkra före det osäkra och åker till ett lite mer turistiskt ställe. Jag har tidigare rest till Egypten själv (innan svenskarna knappt hunnit börja resa dit), jag åkte själv med mina ungdomar till Spanien i somras och jag åkte själv på en miniexpedition med kajak och tält i somras. Ja Thailand ska jag nog fixa.

Lyxigt tänker kanske en del. Överlevnad kallar jag det mer. Jag åker för att jag inte orkar kämpa längre. Att varje dag försöka hålla humöret uppe trots att kroppen bara jäklas och gör så himla ont. Jag måste orka hålla humöret uppe för att min omgivning ska stå ut med mig. Jag måste orka för min egen skull så att jag inte gräver ner mig helt eller blir tokig. Jag orkar helt enkelt inte kämpa mer, utan jag tänker belöna mig för allt kämpande som jag redan gjort.

Det är 18 dagar tills jag åker så jag har god tid att förbereda mig och läsa på om Thailand och de öar jag ska bo på eller planerar att besöka. Första dagarna då jag precis bokat resan kunde jag knappt sova för det bara snurrade Thailand Thailand Thailand i huvudet. Hade jag valt rätt öar att bo på? Hade jag valt rätt boende? Skulle jag hitta fram till ”min ö”? Och skulle jag verkligen klara det? Jag fick börja ta ”Thailandsfria dagar” för att min sambo inte skulle tjatas ihjäl av mitt pladder.

Min sambo åker och jobbar i Tanzania som vanligt i 24 dagar i jan/feb och det började nog med att jag inte bara ville vara hemma och ha tråkigt och vänta på honom då som jag ju alltid gör. Först tänkte jag följa med honom dit, men det visade sig att där fanns det ju ingen strand i närheten och det vill jag ju gärna ha. Han blev också lite sugen på Thailand och efter Tanzania så är han hemma en dag och packar om och sen möts vi på Phi Phi, där vi spenderar mina två sista veckor ihop. Jag hoppas att allt gått bra för mig till dess så att jag är trevlig och i gott mod då han kommer.

Mina leder gillar inte alls att resa och flyga och jag brukar bli sämre ett tag efter det. Denna resa kommer ju att ta över ett dygn, så jag är helt enkelt beredd på att bli skitdålig. Men denna gång gör det inget utan jag tar bara några steg ner från min bungalow och så kan jag bara ligga raklång på stranden så länge jag vill. Inga krav. Inga tider att passa. Underbart. Precis som jag önskade att hela livet var. För att underlätta för mig så offrar min kära sambo en hel drös med SAS poäng (som man får om man flyger mycket) och jag får resa i Business class och får ett skitbrett säte som man kan luta ner som en säng typ och jag är helt själv och ingen bredvid mig. Perfekt och känns så lyxigt. Kanske för att jag är värd det där lilla extra just nu? Jag har rest så förut en gång och vet hur mycket bättre jag mår då. Sen är det ju gratis alkohol också, vilket kanske också gör sitt haha!

Denna gång har jag skrivit packlista, vaccinerat mig, avbokat dagstidningen, avbokat städningen, fixat marsvinsvakt för en hel månad, köpt en reseadapter och köpt solskyddsfaktor 30 för första gången. Det jag funderar mest på är hur många trosor jag äger och hur jag ska kunna smörja in min egen rygg med solskyddsfaktor?! Jaja jag kan ju inte vara den enda som reser själv så här, så det löser sig nog med ryggen.

Mina planer för denna månad är sol & bad i första hand, men sen såklart när jag är lite utvilad ta båtar till öar i närheten av Koh Lanta (där jag bor de första 2 veckorna) och snorkla och även hyra kajak och paddla i grottor och tropiska kanaler och träsk som jag hittat info om. Sen ska jag såklart dricka härliga cocktails och ta massor av massage. Och leta ödlor och ormar och såklart fotografera en hel del. Jag har skaffat ett stativ för att kunna fota alla magiska solnedgångar och jag har t om övat med stativet hemma så jag inte står där på stranden och inte får upp det där jäkla stativet… hihi.

Ja jag vet, det här låter säkert helt underbart och det kommer att göra mig så gott. Så tacksam att jag kan åka bort så här och bara lämna allt. Men det här är ingen vanlig semesterresa utan jag ger upp och flyr från allt istället för att bita ihop och kämpa hela tiden. Ingen orkar leva så i längden. Jag gör detta för mig själv och för min hälsas skull. Jag känner mig misslyckad och även förgiftad av alla mediciner som jag tar fast de inte hjälper. Jo det finns en som jag har kommit i kontakt med i vinter – stesolid. En helt underbar medicin som faktiskt tar bort alla muskelkramper och smärta på ett kick, men väldigt stark och beroendeframkallande och inget man kan ta för att orka med vardag och jobb mm, för när man tar det så ligger man där man ligger om jag säger så. Jag älskar den och samtidigt så hatar jag den. Hatar att jag ska behöva något sånt. Det måste finnas andra lösningar än att knapra det och det var typ då jag kom att tänka på Thailand. Helst av allt skulle jag nog vilja stanna någon månad till och vem vet det kanske är så här som jag kommer att spendera en månad i mitt liv varje vinter framöver?

Jag reser med min dator (ja jag har säkerhetskopierat allt), min externa hårddisk, min systemkamera och en jäkla massa Bath och hoppas att jag i varje fall inte blir rånad eller något sånt. Tyvärr så kommer jag nog att spamma FB och Instagram med en massa foton igen, för att fota är väl typ det jag kommer att göra mest tror jag…

Tyvärr är jag inte så korkad så att jag inte fattar att att flyr man från något så finns det kvar när man kommer hem igen. Jag kommer hem i slutet av februari och det är inte så långt till efterlängtade våren då. Men då måste jag än en gång försöka söka ett anpassat jobb, så att jag än en gång ska känna mig som ett mongo och inte som alla andra. Och vi ska dra igång med husförsäljningen på riktigt och allt jobb det nu innebär. Nä nu ska jag snart lämna allt och bara ha det superskönt i en hel månad och när jag kommer hem så har jag förhoppningsvis kraft att ta itu med livet igen. Nu ska jag gå och räkna om jag faktiskt äger hela 27 trosor… haha!