Sjukvårdskarusellen bara fortsätter
På Akademiska igen & mina två trogna följeslagare är med än en gång som stöd som tur är . En dag som jag länge hoppats ska ge mig svar & sen en behandling/åtgärd. Jag är även livrädd att behöva åka därifrån utan att ha blivit något klokare.
Ultraljud på vener & artärer ska göras, men det finns inte ens information om vilken arm jag har besvär i riktigt och vad som ska undersökas. Inte någon direkt bra början känner jag och jag får själv berätta.
Under ultraljudet kommer sen fler och fler läkare in för att titta/tolka och göra om testerna. Jag förstår ingenting och blir orolig. Vad är fel? Felet är att man inte längre hittar de "uttalade kompressioner" av flera kärl som man tidigare sett på olika kärlröntgen i Gävle. Jag har med mig mina journaler och även bilder från Gävle där dessa "fenomen" syns och styrks och jag visar dem.
Man frågar sen om jag haft blodproppar? Hur fan ska jag veta det när jag aldrig fått någon vård/utredning alla de gånger jag blivit akut dålig?
Äntligen får jag sen träffa en kärlkirurg för första gången sedan nov 2019. Och nu faktiskt en kunnig och tillmötesgående sådan. Men inte heller han förstår någonting då mina tester visat så olika och istället för ett kärlsyndrom så börjar han prata om ett ev nervsyndrom istället. Fast Gävle i februari konstaterat klämda kärl i sina tester med kontrastvätska.
Jag fortsätter hävda att jag verkligen känner att det är för trångt under mitt nyckelben och att någonting kläms av att mina armar bara hänger rakt ner. Han undersöker och ser även han att jag är svullen och väldigt öm däröver. Men han har ingen direkt förklaring varför och det är alltså inget som han kan gå in och operera som det verkar i dagsläget.
Och det han vill göra är ännu en flebografiröntgen med kontrast, där han denna gång är med själv för att se vad som kommer att hända i kärlen. Och även träffa en av hans kunniga fysioterapeuter. Och nerverna har jag ingen aning om vem som går vidare med.
Det jag har fasat för händer alltså idag. Jag får åka därifrån ännu mer förvirrad än innan.
Det enda positiva med dagen är att denna läkare är den första läkare som faktiskt visar tecken på att ha kunskap inom området och även vilja gå vidare med att försöka lösa denna gåta. Men jag är så oerhört, oerhört trött på detta nu och vet faktiskt inte om jag orkar med fler undersökningar.
Och nu på kvällarna har jag sån smärta så jag är på väg in till akuten var & varannan dag och det börjar verkligen kännas ohållbart att behöva ha det så här.
