Kajaktjej för en dag!
Min kajak var mitt andra hem på somrarna innan min steloperation. Som jag älskade friheten ute i någon skärgård eller på en liten ö. Ofta drog jag iväg själv för jag älskade lugnet och tystnaden. Jag, kameran, min jättebadanka, badkläder och så gofika såklart.
Jag kommer ihåg att bland det första jag frågade kirurgen om när han berättade hur instabil och skadad min nacke var och att jag skulle behöva steloperera alla kotor, var om jag skulle kunna paddla igen efter det. Han trodde det, men kunde såklart inte lova.
Rehabiliteringen efter min operation har gått sådär och jag är fortfarande inte så återställd som jag hoppats, men jag försöker verkligen leva livet så gott jag kan och nu häromdagen fick jag äntligen hjälp av sambon så att jag kom iväg på min första "riktiga" paddeltur sedan operationen. Redan förra sommaren provade jag några gånger, men då var jag så nyopererad och svag så vi kunde bara paddla jätteförsiktigt en liten bit för att testa. Men jag kände då att med lite mer läkning och styrka så skulle det kunna fungera bra.
Så upp till bevis nu. Och ja jag hade blivit starkare sedan förra sommaren och vi kunde paddla en bit ut i skärgården vid Gårdskär. Min sambo och bodyguard var mig hack i häl och hade hela tiden full koll på mig, haha. Vilken otroligt härlig känsla att äntligen få glida fram i min äppelgröna kajak! Vi hade dessutom tur med vädret denna dag och bara lite blåst, för så fort det blåser lite mer så har jag svårt att orka paddla framåt.
Det blev en fantastisk dag ute på en liten ö. Vi badade och jag struttade runt där på klippor och stenar och det är väl en ganska rolig syn tror jag. Jag kan ju inte böja ner huvudet för att se var jag sätter fötterna och jag är extra rädd att ramla och snubbla i denna miljö, så därför kryper jag runt på alla fyra ibland.
Jag kommer nog aldrig att kunna åka iväg och paddla själv som förut, då vi har en ny högre bil nu och jag inte får lyfta mer än 5 kilo, men när sambon gör allt runt omkring och bär så funkade det faktiskt jättebra att paddla nu. Kommer i och ur kajaken utan problem själv och när jag sen paddlar så känner jag mig faktiskt mindre stel i nacken än jag gör på land. Det som stör och som är väldigt svårt är att jag ju bara ser rakt fram och inget åt sidorna eller bakåt. Lite läskigt att inte ha någon kontroll och hinner inte längre med att se när det kommer en örn flygandes eller som nu när det kom en hel minkfamilj simmande bredvid oss. Men samtidigt är jag så nöjd att mina armar funkar ok i dessa rörelser när de annars inte funkar så bra och min stela rygg och kropp mådde faktiskt väldigt bra att få hänga med i paddlerörelserna.
En grym dag och en nöjd tjej med andra ord!
