Tokfian

Min kropp och min sjukdom Ehlers Danlos syndrom avskyr vinter, så senaste vintrarna har jag åkt iväg på en varm långsemester i januari till februari. Senaste två gångerna har jag utforskat Thailand, så i år tänkte jag att det skulle bli Indonesien och Bali. 4 1/2 timmes flygning till efter Bangkok. Vi har lagt ner massor av timmar på att läsa på om olika delar, stränder, sevärdheter och hotell för att få ut det bästa av vår resa. Då jag inte är så pigg och rörlig så är det numera viktigt för mig att bo bra med nära till allt och ha sköna sängar etc. 

 

 

Vi brukar bo ca ev vecka på varje ställe, vilket gör att man på en sån här resa kan hinna utforska fyra olika delar av ett land/stat/ö. Först ut var Jimbaran som bara ligger 20 min från flygplatsen och på Balis västra sida. Vi hade läst om att det kunde driva in en hel del plast på stränderna på denna sida, men vi chansade för att få uppleva västsidan lite ändå. Vi visste även att Indonesien har en lång regnperiod mellan november till mars, men hört att det då bara regnar korta stunder för att sen bli fint igen. Nja riktigt så korta var inte våra regntillfällen och de var dessutom varje dag typ...

 

 

 

Stranden var fin och hotellet mysigt med härlig trädgård, men lite mer slitet än på bilderna. Vi hade tyvärr väldigt dåligt väder denna vecka, förutom två lite soliga dagar och då passade jag på att bränna mig såklart. Solen är så sjukt stark här, mycket starkare än i Thailand och man bränner sig verkligen trots att det är mulet. När vi kom första dagen så hade vi säkert närmare 30 grader i vattnet, en konstig känsla att bada i så varmt vatten. Sen kom första ovädret som drog med sig MASSOR av plast in med vågorna och det var verkligen fruktansvärt att se hur människan förstör vår vackra jord! Vi hjälpte till att städa på vår strand och den där härliga semesterkänslan försvann lite och jag kände mig ledsen och arg. Vi hyrde i varje fall en chaufför en dag och åkte runt och kollade in lite andra stränder etc.

 

 

 

 

Jimbaran var väldigt litet och gatorna var hemska utan trottoarer och smutsiga, men vi hittade två helt underbara restauranger där vi åt mestadels. En som hette Coca och är utnämnd till en av Asiens 25 bästa restauranger. Riktigt läckra smakkombinationer. Sju dagar var lite för många dagar här, men hur kunde vi veta det när vi bokade? Bäst var i varje fall varanen som bodde i muren vid vår pool och som strosade runt där nästan varje dag och ibland tog sig ett dopp eller simtur i poolen till de andra gästernas förvåning.

 

 

Efter detta väntade fyra dagar på ett hotell i Ubud och mitt i Balis djungel. Här hade vi valt ett häftigt boende i en egen "villa" med tre våningar och en egen liten pool och runtom oss var det bara djungel med en massa härliga "djungelljud". Vi hade miniödlor inomhus vilket jag älskar. Men vi kunde tyvärr inte nyttja vår mysiga altan med pool så mycket alls pga allt ösregn som var även här. Det var verkligen som om någon hällde hinkar med vatten och det forsade floder nedför trapporna på hotellet. Inte så konstigt då heller att grönskan var helt enorm här.

 

 

 

En dag hyrde vi en chaufför och åkte norrut för att titta på en fjärilspark (med en fjärilssort som var större än min hand), risodlingar, en smyckesfabrik och slutmålet var templet Uluwatu med dess apor och vackra solnedgångar. Solnedgång blev det ingen pga det mulna vädret, men apor fanns det i mängder! Jag iaktog och fotade apor i tre timmar och min sambo var väldigt tålmodig och var redo med en pinne om aporna blev för närgångna.

 

 

 

Det här var verkligen en ny upplevlese för mig att ha nyfikna apor både framför, bakom och på sidan om mig när jag ju numera inte kan vrida på huvudet och hålla lite koll på vad som händer runtomkring mig. En otroligt läskig känsla faktiskt. Många fina foton blev det. Och apor är ju så fascinerande att följa då de är så smarta och mänskliga. Vår vattenflaska tog en apa på en gång, trots att vi tyckte att vi hade koll. Kul att se turister som blev av med glasögon, mobiler, smycken, flipflop, solfjädrar, handsprit, hattar etc.

 

 

 

 

Ubud var verkligen en urmysig "stad" och hade mysiga promenadstråk i city med trevliga restauranger, fik och butiker. Här besökte vi även deras Monkey Forest där det var ca 150 vilda apor och en hel del 4-6 veckors apbebisar som jagade myror och blev fasthållna i svansen av sina mammor.

 

 

 

Tredje boendet på denna resa var ute på Giliöarna som hör till Lombok och inte Bali. Här är man helt plötsligt muslimer och inte hinduer. Vi fick först åka minibuss i 2 timmar och sen en liten båt i 1 1/2 timme innan vi var framme och båda delarna var verkligen hemska och jag ångrade verkligen mitt beslut att ta oss ut till denna ö. Bilturen var i den sämsta minibuss jag någonsin åkt i och den saknade helt nackstöd och bilbälten, vilket resulterade att jag inte kunna vila mitt huvud mot något på hela tiden och det skumpade dessutom rejält. I båten satt vi packade som sillar under däck och de små fönstren satt så högt upp så ingen av oss kunde se ut. Och sen kom vågorna och en efter en började hulka och spy och det fanns endast en toalett. En kille som jobbade på båten gick runt med spypåsar och bara skrattade. Jag fokuserade allt jag kunde på en film som som tur visades under hela turen, för att inte börja må illa själv. Jättekonstigt men jag blev inte alls sjösjuk denna gång, vilket jag oftast blir, men kanske det beror på att mitt huvud numera sitter fast? När vi väl klev av helt darriga så möttes vi av ösregn än en gång. 

 

 

 

På denna lilla ö så finns det inga mopeder eller bilar, utan bara häst och vagn vilket var lite mysigt. Hotellet låg precis vid stranden och ägdes av en tysk och det var nästan det mest välordnade och trevligaste hotell som vi bott på. Personalen, maten, stranden, rummet, baren, servicen ja allt bara klaffade. Äntligen hade jag en ren strand med alldeles kritvit sand och turkost vatten framför mig. Men tyvärr så fortsatte det dåliga vädret och vi hade även otroligt mycket åska här. Jag fick höra från mamma att de sa hemma på nyheterna att det var oväder över Indonesien och hon undrade om vi var ok. Jaha det hade vi inte hört något om här konstigt nog.

 

 

 

Vi hade bokat en liten stuga här precis vid stranden, men när vi visades den så såg den inte alls ut som på bilderna och en hel övervåning var borttagen och coola bambuväggarna var numera helt släta och vita. Det visade sig att dessa hade förstörts i jordbävningen i augusti 2018 som hade drabbat dessa öar hårt och nu hade rustats upp. Men det var inte det vi ville ha, så vi ombokades till ett fint och modernt rum med mysig balkong och utsikt över stranden. Lycka en morgon var när en vakt hade räddat en hel drös med sköldpaddsbebisar som hade spolats iland på vår strand under nattens oväder och jag hann gosa lite med dem innan de skulle släppas på ett lugnare ställe.

 

 

 

Samma blev det här att vi inte riktigt kunde njuta fullt ut av strand, bad, drinkar och middagar på stranden då vädret inte riktigt var på bra humör. Vi tog istället en hel del behandlingar och det var lika svårt för mig att få en massage varje gång och ibland blev jag visade för alla som jobbade på stället och många sa att de var rädda att massera mig också. En dag betalade vi 700 kr för 4 timmar med en privat båt och det visade sig bli den sämsta utflykten vi någonsin gjort och vi var tillbaka en timme tidigare dessutom. Gili är känt för sina korallrev och bra snorkling och dykning, men njä det fick vi inte se så mycket av alls. Första stoppet och jag skulle prova att snorkla från en båt för första gången efter steloperationen och där visade det sig vara väldigt strömt så jag fördes iväg innan jag knappt hann titta ner på det vi skulle titta på. Andra stoppet var vid Turtle Bay och där fick jag i varje fall se två sköldpaddor och vid det sista stoppet kunde vi inte ens hoppa i för att det var för mycket vågor och blåsigt. Lunchen på Gili Air var också en katastrof då ingen heller berättat för oss att denna ö blivit väldigt förstörd i jordbävningen så vi var inte alls berädda på det och det blev lite konstigt och deprimerande. 

 

En annan dag hyrde vi cyklar för att cykla runt ön och det visade sig vara för mycket sand på "vägen" en stor del så det blev för svårt för mig att cykla så vi fick cykla tilllbaka och kom lite vilse. Vi hade såklart mysigt här ändå och drack drinkar i poolbaren och badade trots vädret, för det var ju supervarmt och skönt ändå.

 

 

 

Så dags för lite mer strul. I god tid så bokade vi en större färja tillbaka till Bali för att veta att vi skulle få plats och när morgonen kom så visade det sig att flera avgångar ställts in de senaste dagarna pga ovädret och då även vår. Så det enda som gick var en lite pluttebåt i trä i 30 min över till Lombok, sen buss i 1 1/2 timme till en färjeterminal, så 4 timmar med en färja över till Bali och sen 1 1/2 timme taxi till vårt sista hotell. Vi startade kl 10 och var sen framme på hotellet hela 8 timmar senare och därmed förlorade vi en hel dag. Vid första båtturen var jag riktigt rädd då den var knökfull med folk och packning så att inte ens alla kunde sitta och det fanns inte en enda flytvärt om något skulle hända! Andra båtturen var så äcklig då man fick sitta på skitiga madrasser som de hyrde ut, balineser sov på golvet överallt, folk rökte en massa och kastade fimparna överbord så sambon fick skälla ut dem och toan gick inte att gå in på för att den luktade så illa så folk kom ut kväljandes. Ingen sjögång denna gång i varje fall. Här fick jag kontakt med ett ryskt par som berättade att deras resa också strulat och de var irriterade och de berättade även att en kille de pratat med på Gili hade varit på en båt över dagen efter vi kom dit och den hade vält i vågorna så människorna fått ligga i vattenet i 30 min för att bli räddade! Tänk om det varit jag som inte riktigt kan simma än!

 

 

Väl framme vid vårt sista hotell The Laguna i Nusa Dua så var säkerheten stor och bombhundar kollade igenom vår taxi. Det slogs i stora gonggongen när vi klev ur taxin och oj vilket vackert hotell! Vi åt världens största och godaste buffé på hotellet kl 22 och kollade runt lite. Hotellet hade 7 pooler, 3 barer och 5 restauranger och vårt rum hade poolaccess så det var bara att simma ut när man vaknade på morgonen. Nu började äntligen vädret bli lite bättre och vi fick i varje fall tre underbara dagar på den fantastiskt sköna stranden. 

 

 

 

Här fick man 30 min gratis massage vid poolen en dag, vi fick lära oss hur man skar vackra mönster i meloner och det fanns massor av supersöta och tama ekorrar överallt som jag hade fullt upp med. Allt var svindyrt på detta hotell så vi hittade ett bra spa 15 min promenad bort där vi hängde typ varannan dag och maten åt vi oftast på andra ställen. Vi kom snart på att drink på vårt hotell kostade mer än en timmes massage (ca 120 kr), haha. 

 

 

Indonesien är härligt absolut, men både sambon och jag tycker att Thailand är bättre på många vis. Invånarna är lika gulliga och ödmjuka på båda ställena, men maten är godare i Thailand, Thailand har fler utflyktsutbud, fler småöar att besöka och trevligare båtar och färjor. Sen tror jag att Bali hade kommit ikapp lite mer om vi inte haft sånt satans dåligt väder. Tyvärr så blev jag inte så mycket bättre alls i kroppen och nacken som jag hade hoppats, men absolut mindre muskelkramper än hemma i kylan i varje fall. Nu har vi gjort Bali så nästa vinter testar vi ett annat ställe.

 

På vägen hemåt så stannade vi även en natt för att kolla in Singapore. Singapore var helt olik någon annan storstad som jag besökt. Så rent och välorganiserat överallt och även väldigt välplanerad infrastruktur. Här får man böter om man spottar på gatan eller skräpar ner, något som alla städer verkligen borde ta efter! Så klart vi först drog iväg till kända Longbar på Raffles Hotel och tog en klassisk Singapore Sling och det blev därmed den absolut dyraste drinken jag någonsin druckit, haha!

 

 

Sen gick vi till Super Tree Grove och njöt av den fantastiska lasershowen till musik, vilket var  lite som att hamna mitt i min favoritfilm Avatar. En helt fantastisk upplevelse och ett fint slut på detta äventyr!