Första promenaden utan nackkrage
Läskigt! Jag fattar inte hur jag någon gång ska kunna vänja mig vid detta. Kroppen rör sig som vanligt och sen huvudet och nacken där det är noll rörlighet. Däremellan blir det liksom kaos. Rörligt till tokstelt. Galet konstig känsla. Jag får ryckningar som typ spasmer i musklerna i nacken, då den säkert gärna vill röra sig som förr i tiden. Och det klickar fortfarande läskigt långt inne i huvudet.
Restriktionerna från Barcelona vara att jag redan efter 2 månader skulle få börja gå utan nackkrage vid promenader. Men detta har ju inte fungerat då det inte har räknats in att jag bor i ett land där det nu varit/är väldigt halt ute, så det var först i helgen då det snart gått 4 månader sedan operationen, som jag vågade prova att gå utan nackkragen på min lilla promenad.
Jag har ju aldrig den på mig annars när jag går omkring hemma hela dagarna, men det var visst stor skillnad motför att gå utan utomhus. Underlaget är ju inte alltid jämnt, man går fortare och det är miljö som jag inte kan utantill.
Så jäkla drygt att inte kunna böja ner huvudet längre. Det är det absolut värsta med att vara stelopererad. Det kändes så otryggt och läskigt under denna promenad, så jag kommer inte att vilja göra om det än på ett tag. Det känns väldigt långt bort att kunna acceptera denna känsla och kanske det kommer att kännas så här i 8 månader till för det är först då som allt ska vara helt ihopläkt. Nä nackkragen kommer att få hänga med ett bra tag till.
