2 månader efter operationen
Min 2-månadersdag (den 29 jan) ”firade” jag i Thailand. Det har tyvärr inte gått så mycket framåt som jag hoppats på nu i slutet, men jag mår absolut helt ok trots omständigheterna. Trots värmen i Thailand så mildrade den inte alls smärtan efter operationen som jag kanske trott och hoppats på. Men jag borde såklart ha förstått att såna här komplexa läkningsprocesser inte går att skynda på. Mina ärr ser fantastiskt bra ut och har inte alls förvandlats till fula och tjocka EDS ärr denna gång. Kan bero på att jag har haft dem tejpade precis hela tiden så att huden inte kunnat ”överläka” och så sydde ju kirurgerna mig med en speciell EDS tråd.
Det var väldigt skönt att bara sätta på sig en bikini, dra en strand-klänning över huvudet och hoppa i ett par flipflop. Men trots detta så behövde jag en hel del hjälp. Mina armar är väldigt svaga och lite orörliga så att smörja in hela kroppen flera ggr om dagen var ganska smärtsamt och jobbigt och första dagarna deppade jag ihop totalt då jag hade väldiga problem med hur jag skulle kunna ligga skönt i en solstol. Det var även svårt att ställa om mig till hårda sängar och kuddar och jag var uppe 3-5 gånger per natt och grejade om. Sen blev det bättre som tur var och till slut kunde jag njuta av det mesta.
Det var läskigt första gången jag skulle gå ner i havet för att bada, för jag kan ju inte simma nu och jag tyckte att minsta lilla vattenrörelse skulle få mig att tappa balansen. Jag övade några gånger tillsammans med sambon och till slut var det inte läskigt längre och jag vågade gå ut själv. Men nu pratar vi bara doppa mig och sen bara stå som ett fån i vattnet och inte kunna doppa huvudet eller plaska runt så mycket. Jag försökte ta undan fötterna från botten pyttelite för att se om jag kunde flyta lite stående i vattnet, men då måste man ju röra på armarna för att hålla sig flytande och det gick ju fetbort.
Sista veckan på ön Koh Phangan så blåste det rakt in på vår strand varje dag så det gick vågor så att jag kunde inte bada någonting på hela veckan, utan fick lydigt stå med vatten upp till vristerna och försöka svalka mig medan alla andra hoppade och lekte i vågorna. Som tur var så hade detta hotell en stor och härlig pool där jag kunde bada i varje fall.
Men så folk på hotellet och på ständerna har glott på mig. Det är bara att vänja mig med det helt enkelt. Jag tror inte att de menar något illa alls, utan de flesta undrar nog bara vad som hänt mig och tycker synd om mig. Och sen var det så konstig för ofta stod jag stel som en pinne nere vid vattenbrynet, då jag ju inte kunde ligga på mage i solstolen alls för att sola ryggen. Utan när det var dags för att vända på steken så jag inte brände sönder mig i solen, så fick jag snällt stå upp. Jag behöver inte skriva att min framsida var betydligt brunare än baksidan efter denna semester va? Jag låg på sidan några gånger, men axlarna mosas ihop ganska snart så det var inget toppenalternativ. Detta problem kommer ju att kvarstå i resten av mitt liv. Kanske det går att ligga lite på mage sen när jag har läkt mer och kan få fram armarna till ansiktet så jag kan ha upp ansiktet så jag inte kvävs med dem liksom. Det återstår och se.
Jag försökte byta ut starka tramadolen mot citodon som är en betydligt svagare smärtlindring, men den var som att inte ta någon smärtlindring alls så ganska snart reagerade kroppen med att bli väldigt irriterad av smärtan och då blir ju även jag irriterad ganska snart. Det var bara att fortsätta med tramadolen igen och efter det strulet så mådde jag illa i flera dagar igen. Jag provade i varje fall.
Min systemkamera kändes fortfarande för tung att använda så jag fotade bara med min mobil denna resa och för mig är det liksom att inte att fota "på riktigt" för jag gillar ju att ställa in och trixa med den. Jag trodde inte jag tagit så många foron denna resa då jag ju inte alls är i mitt "fotoesse" nu, men det blev ändå 2400 foton med mobilen. Hoppsan.
Det har varit lite tufft att se sambon simma iväg på sina snorkelturer, åka på dykturer, dricka gin&tonic och sticka ut och jogga på em, men jag lärde mig att gilla läget och vara nöjd och stolt att jag väl tagit mig till Thailand så här tidigt efter min stora operation. På andra ön som vi bodde på så hade jag turen att vi hade lite korallrev precis inne vid vår strand, så där kom det massor av vackra fiskar och hälsade på mig. Sen började jag för första gången i mitt liv att lyssna på ljudböcker och där slog jag ihjäl hela 15 timmar med att lyssna på Keplers bok Hypnotisören, så det pysslade jag med när jag var själv de dagar som sambon var och dök.
Jag har under dessa 3 veckor fått väldigt många frågor om vad som hänt med min nacke och rygg, då thailändare inte är lika rädda som oss svenskar att fråga sådant. Den enda massagen jag kunde ta var fot, hand och underbensmassage och oj så gärna de ville massera min nacke då också då de såg att jag var väldigt stel och hade ont. Men aja baja, se men inte röra liksom. Tyvärr. För hade ju varit jäkligt skönt med lite lätt och försiktig massage. Jag försökte förklara och visa bak i nacken lite, men jag tror inte de riktigt försod och de som förstod tisslade och tasslade och ledde mig ut i handen efter min behandling. De är för goa de där thailändarna.
Maten har varit fantastisk bra varje dag och vi åt på restaurang 2 ggr/dag i 3 veckor så det blev ju typ 40 gånger… men jag har inte haft någon vidare aptit och äter ju knappt några sötsaker längre så jag rasade i vikt under denna tid och när jag kom hem såhade jag gått ner 4 kilo till sen operationen (gick ner bara 2 kilo då direkt efter) och börjar nu bli bara skinn och ben. Musklerna är nästan helt borta nu. Läskigt för så olikt mig. Men det positiva är att jag för första gången i mitt liv har fått midja och smala lår, haha. Men oj vad denna operation bryter ner min kropp nu och jag kan inte göra ett dugg åt det utan bara se förvandlingen.
På dessa veckor åkte vi endast på tre utflykter fast vi bodde varje vecka på olika öar. I vanliga fall brukar det kunna bli två utflykter i veckan, men läget är ju lite annorlunda denna gång. Lite trist då båtturerna alltid innehåller mycket snorkelstopp, så denna gång fick jag vara själv kvar på båten medan de andra snorklade… men några gånger fick jag bröd att mata fiskarna med och då fick jag ett vackert akvarium alldeles vid båten och det gick ju bra det med. Alla båtresor funkade prima med nackkragen på och vi såg till att välja dagar då havet låg lugnt. Konstigt att vara på så vackra öar och sen inte kunna utforska dem och se sig omkring, utan mest hänga på hotellet men jag visste ju innan att det skulle vara så denna gång.
Under dessa veckor hade vi även vår 9-årsdag. så den firade vi bl a med att boka en privat middag nere på stranden och det var ju mysigt värre. Because we´re worth it kanske.
Det bästa med denna resa var alla ödlor, grodor och stora varaner som vi stötte på på väldigt nära håll. Den goda maten, de varma kvällarna, servicen på det sista hotellet, veckan i vår bambuhydda precis vid vattnet, alla tama och vackra fiskar, all mystid med sambon och att allt var så mycket enklare och utan några som helst måsten. Ja inte mer än att jag behövde ta det lugnt och vila mycket denna gång.
